Ordlista
Lösull:
Lösull är ett finfördelat isoleringsmaterial som maskinellt blåses in i konstruktionen. På vindar och i mellanbjälklag kan man även manuellt kratta ut isoleringen. Lösull kan tillverkas av en rad olika material och de vanligaste är: cellulosa (tidningspapper eller träråvara), stenull (spunnen sten), glasull/vitull (spunnet glas).
Skivisolering:
Skivisolering är precis som det låter isolering format till skivor i varierande tjocklekar. Även skivisolering finns i en mängd olika material, exempelvis cellulosa, glasull, stenull, träfiber, hampa och fårull.
Mineralull:
Samlingsnamn för isolering baserad på sten eller glas.
Klimatskal:
Den del av huset som angränsar mot yttermiljö. Alltså tak och väggar.
Ångspärr:
En luft- och ångtät plastfolie som monteras på den varma sidan av isoleringen. Tillåter ingen fuktvandring eller uttorkning.
Ångbroms:
En lufttät men icke ångtät duk som används på samma sätt som en ångspärr. Fördelen är att en ångbroms tillåter fukttransport. Eventuell fukt tillåts torka ut och stängs inte inne i klimatskalet. Ångbroms kan tillverkas av såväl papper som ånggenomsläpplig plast.
Vindduk:
En mycket diffusionsöppen duk som monteras på utsidan av stommen/klimatskalet. Har till uppgift att skydda konstruktionen från vind och nederbörd.
Diffusionöppen:
Diffusion är fuktvandring i ångfas. För att förstå skillnaderna kan man grovt förenklat göra jämförelsen mellan en regnjacka i galon (diffusionstät) och en regnjacka i funktionstyg (diffusionsöppen).
Konvektion:
Rörelse i luft eller vatten. Det är luften i ett isoleringsmaterial som isolerar, denna luft skall stå still. Fibrerna i naturisolering är utformade på så sätt att ingen egenkonvektion uppstår, luften i isoleringsskiktet står still även vid stora temperaturskillnader på respektive sida om klimatskalet. Vind är ett exempel på påtvingad konvektion, för att eliminera denna sätts en vindduk på utsidan av klimatskalet.
Lambdavärde:
Även kallat värmeledningsförmåga eller värmekonduktivitet och anges i enheten W/m·ºC. Ett lågt värmeledningstal innebär att materialet isolerar bättre än ett material med högt värmeledningstal. Den isolerande förmågan hos isolermaterialen beror på hur väl man kan innesluta luft i mindre håligheter i materialet. Det är luften som isolerar.
Ibland kan det skilja mellan praktiskt uppmätta lamdavärden och sådana som uppmätts under kontrollerade former i laboratorium. Naturfiberisolering har samma lambdavärde i teorin och i praktiken tack vare fiberns utformning.
Hygroskopiska egenskaper:
Ett materials förmåga att buffra fukt. Naturfiber kan buffra eventuell fukt som kommit in i klimatskalet för att sedan torka ur. I isoleringssammanhang är det även viktigt att materialet inte förlorar form eller funktion om det skulle utsättas för fukt, även dessa egenskaper har naturfiber.
Värmekapacitet
Ett mått på hur mycket energi det går åt för att värma upp en massa. Naturfiber har betydligt högre värmelagringskapacitet än konventionell isolering. Mer energi måste tillföras för att ”värma igenom” materialet.
”Phase Lag” indikerar hur många timmar det tar för ett material att överföra värme från utsidan till insidan av en byggnad sommartid. Ju högre värmelagringskapacitet ett isolermaterial har, ju längre tid tar det för värmen att överföras. Detta medför ett svalare inomhusklimat sommartid samt minskar behovet för att kyla inomhusluften för att få önskvärd temperatur.